25 septemberđŸŒșđŸŒșđŸŒșđŸŒș

DÄ var det Äter en ny vecka....med en ny mÄndag....
Denna mÄnad Àr snart slut....oktober nÀrmar sig med stormsteg.
Det har varit tyst hÀr pÄ bloggen.
Har inte haft sÄ mycket att skriva om. Jag har mest funderat över livet och dess vÀndningar.
Vad vet vi om vad som vÀntar oss....nu pÄ morgonen sitter man hÀr.
Imorgon dÄ....ja, det Àr osÀkert....det vet vi inget om. BrÄk och osÀmja tar ibland överhand över vÄrt liv. Det brÄkas hit och dit. Utfrysning bland oss mÀnniskor Àr vÀldigt vanligt. Visst brÄkas det mellan slÀkt och vÀnner. Det hör nÀstan till...
Total utfrysning Àr mer ovanligt....Alla kan vi göra fel....hittills Àr inte en felfri mÀnniska född. Det kommer nog inte heller att ske.Vi har alla nÄgot om inte alla gillar. Vi mÄste lÀra oss acceptera varandra...Med alla vÄra brister.
Ibland skulle ovÀnskap lösas med ett litet telefonsamtal.....varför ska det vara sÄ svÄrt att ta första steget????
Om vi alla sitter pÄ varsitt hÄll och vÀntar pÄ att nÄgon ska ringa, ja dÄ blir det aldrig bra.....dÄ sitter vi dÀr och vÀntar....vÀntar....vÀntar.
En dag Àr det för sent....vi kanske inte hinner försonas. En av oss Àr borta....hemska tanke....hur skulle det kÀnnas....
Vi mÀnniskor kan vara riktigt elaka.....vi sitter och gaddar ihop oss mot varann. Utfrysningen sprider sig.....TrÀffar man pÄ varann pÄ stan....vad hÀnder dÄ? Ja, man vÀnder bara bort blicken och tittar Ät ett annat hÄll. Man behandlar den man möter som luft....sitt eget kött och blod. Hur kÀnner sig den utfrysta personen? Det kan vissa av oss bara fantisera om. En del av oss vet hur det kÀnns.
Vi fÄr alla ett liv....vi ska vara rÀdd om det....vi drabbas olika sÄ lÀnge vi lever. En del glider fram....pÄ ett bananskal. Allt gÄr som pÄ rÀls.
För mĂ„nga andra sĂ„ Ă€r livet ett enda kĂ€mpande....dag ut och dag in. Du kĂ€mpar och kĂ€mpar....Ă€ndĂ„ fungrare det inte. MotgĂ„ngarna avlöser varann. Är det sĂ„ konstigt att den psykiska ohĂ€lsan ökar i detta land? NĂ€e, det Ă€r inte alls konstigt....
Jag sjÀlv, har mÄnga gÄnger kÀnt att jag inte orkar. Jag försöker iallafall kÀmpa. Ja, jag kÀmpar varje dag. Ibland kommer tankar och funderingar som man inte riktigt klarar av. Som mamma och mormor vill man att alla i familjen ska mÄ bra. SÄ Àr det inte....MÄnga Àr vi som mÄr skit....kÀnner oss missnöjda och oÀlskade...
Vi fĂ„r inte en bĂ€ttre vĂ€rld förrĂ€n vi Ă€ndrar pĂ„ oss.....💖💖💖💖

Kommentera hÀr: